Vävkurs i beklädnadstyger

Ibland när man verkligen önskar något så dyker möjligheten upp! Är medlem i en vävförening där vi är ett gäng som nu kursar tillsammans för att väva beklädnadstyger. Vi träffades först för att lära oss mer om tekniker, material mm. Vid nästa träff var det meningen att vi skulle byta vävprover med varandra, känna, diskutera mm men jag hann inte riktigt med. Både jobb och familj kom emellan. Jag fick trots det en mängd härliga prover via träskoposten!

Nu är jag äntligen på gång! Har varpat till första provväven: 1-trådigt ljusgrått ullgarn. Min tanke är att slå in ett flerfärgat 1-trådigt ullgarn och väva i kypert och gåsögon. Sista biten av varpen har jag en tanke att färga på plats, i vävstolen och sedan slå in 1-trådigt ljusgrått ullgarn för att få fram en färgeffekt i kypert och gåsögon. Blir spännande att se om min idé håller för att väva ett tyg till poncho efter provväven!

Mer gammalt... Finnväv

Finnväv är roligt att väva och att få väva en så speciell present som den här var mycket roligt! Min svågers liv från det att han som liten pojk red på hushållsgrisen :)
Att rita mönstret tog lite tid då det inte är rutorna som bildar mönstret i finnväv utan strecken mellan rutorna. Ett litet tankeexperiment där man kan få ändra mönstret när man ser att det inte blev som man tänkt från början.

Allt gott!

Liten bordsvävstol

En höstdag blev jag erbjuden en liten bordsvävstol och vem kan väl motstå ett sådant erbjudande?!
Ville ju pröva den omedelbart! Väl hemkommen på eftermiddagen plockade jag den iordning, drog av linvarpen som var pådragen, då den glidit av spröten i kanten på garnbommen. Varpen ska jag återanvända men det får bli nästa väv. Efter att ha funderat en stund ville jag pröva en ullvarp med tuskaftseffekt, kuntväv. Färgade en vit två-trådig härva ullgarn (ett mjukt stickgarn) med syrafärg, torkade den över elementet väl utbredd. Varpade med en vit och en ljungfärgad tråd. Vävstolen fick fungera som varpa och några utstickande delar utgjorde skälet. En liten varp som skulle räcka till en halskrage, någon meter lång. Drog på varpen, solvade, skedade, knöt fram och började väva några timmar senare. Vid halvtolvtiden på kvällen/natten var väven färdigvävd. Gott sällskap hade jag av vår då halvvuxna katt, nåja mer kattunge än vuxen var han nog.

Väven fick vila och sätta sig under natten och morgonen därpå klippte jag ner den. Kastade runt kanten, friserade stubbfransen och tvättade, nästan valkade tyget lite lätt. En kort halsduk som jag tänkt sätta en stor knapp i för att använda den som halskrage förr än halsduk. Och ups! Färgen matchar visst min yllejacka...!

Så vansinnigt roligt med stolleryck som denna väv!! Att på knappa sju timmar färga garn, ställa i ordning en bordsvävstol, sätta upp och väva en halskrage. Den känslan lever jag länge på :)

Ha det gott!

Jag hade en dröm

om att väva ett ylletyg för att sy ett plagg till mig själv. Drömmen innefattade även att jag själv skulle stampa tyget till vadmal och därmed få en inblick i hela den process som för många förr var naturlig. Drömmen blev sann när jag valde att väva vadmal och sy en jacka som slutuppgift i kursen Skapande arbete i ull på Linköpings universitet. Jag fick en inblick i hur jag skulle tänka när jag väljer ullgarn till en väv och även inspiration av föreläsningen med Alan Waller. Hur viktigt det är med rätt snodd och rätt kvalitet på ull för att väven ska få det uttryck man vill och lätt ska kunna beredas. Vadmal vävs ofta i tuskaft eller kypert på tre eller fyra skaft. Ett ylletyg i kypert krymper mer och är lättare att stampa än samma tyg i tuskaft. Detta beror på att kypert har glesare mellan bindningspunkterna. Jag varpade i 1-trådigt Fårögarn och som inslag valde jag 1-trådigt ljungfärgat ullgarn från Kampes spinneri (nyzeeländsk ull) då jag redan hade det i mina garngömmor. Eftersom jag inte hade någon erfarenhet av att väva och stampa ylletyg visste jag inte hur mycket tyget skulle förändras i stampningsprocessen. Jag valde därför att väva i liksidig kypert och trampa i vigg. Det ger ett fint ytmönster på tyget. Vid en helstampning skulle ytmönstret inte synas men om jag inte skulle lyckas stampa tyget så mycket kunde det vara en bra lösning att trampa i vigg, tyget skulle då inte dra sig på diagonalen som vid diagonalkypert.

Formgivningsarbetet började med några enkla skisser på en pappershandduk och fortsatte genom att jag klippte ut en form av en jacka som jag mångfaldigade. Denna form klippte jag itu på olika sätt för att se vad som hände med formen. Samtidigt planerade jag väven, varpade, drog på, solvade, skedade, knöt fram, upp och ner. Därefter började jag väva utan att säkert veta hur formgivningen av min jacka skulle komma att se ut. Denna arbetsordning var nödvändig för att jag skulle hinna få klart ett tyg att stampa och därefter hinna sy upp ett plagg till vår slutredovisning. Formgivningsarbetet fortsatte i mina tankar under tiden jag vävde. Tyget blev färdigt och jag stampade det "för fot" i en träbalja med hjälp av varmt vatten och valkvätska bestående av lite såpa och lite diskmedel. Ren meditativ rörelse att barfota trampa varmt ylletyg i en balja! Min intention var att åtminstone halvstampa tyget men tidsbristen gjorde att jag fick nöja mig med åttondelsstampning, dvs tyget krympte 5-7 %. Sedan sträckte jag tyget och rullade upp det på en plastrulle, en hylsa från ensilageplast för att ställas på tork. 

Nu när jag verkligen kunde känna på och ta in tygets egenskaper tog formgivningsarbetet ny fart. Tyget blev följsamt med ett fint fall. Då tyget fortfarande var ganska poröst föll mitt val på en enkel modell där tyget kommer till sin rätt och där det är få sömsmåner. Tyget blev för glest för att klippa i utan att kasta sömsmånerna och därför måste även halskanten m fl kanter förstärkas med flera rader förstygn före sömnad. Jag gjorde flera arbetsprover för att se hur jag skulle kunna behandla kanterna. Valet föll på ett krokat kantband i ljusgrått 1-trådigt ullgarn. Det gav ett uttryck som sammanföll väl med mitt ylletyg och kanten blev smidig och följde tyget bra. När jag arbetade med plagget märkte jag att de klippta kanterna fortsatte att filta sig varför jag kastade sömsmånerna med ullgarn. Även sömmarna sydde jag med ullgarn. Som pricken över i ville jag även ha en knapp som sammanföll med temat ull och får. En klöv sedan slakten av baggen i vintras kokte jag för att få ut innanmätet, sedan slipade och till sist färgade jag den i rester av syrafärg för jag tyckte den var matt och grå… Jag slipade den efter min mönsterform som också gav idén till kypertvarianten i väven. Knappen följer viggmönstret med sin trekantiga form. Hanken för knäppning påtade jag av inslagsgarnet i ull. Ja, ni har redan förstått, antar jag, att det är jackan på bilden överst i bloggen jag skriver om.

Att jag började fundera på denna ylleväv just nu, två år efter att jag vävde den kommer av en inbjudan till distanskurs i ylleväv och tweed. Är så lockad att anmäla mig men jag kan inte åka ifrån en hel vecka på den resa till Yttre Hebriderna som ingår. Men jag kan sätta upp en ny vadmalsväv och äntligen åka till en riktig vadmalsstamp för stampning av tyget till hösten! Tror det får bli ett löfte till mig själv.

Ha det gott, vänner!

Ny lite mindre vävstol

Efter att ha kämpat för att kunna få hem den lilla vävstol jag tingat så lyckades det för ett tag sedan. Tack Ingrid!
Jag har nu plockat i ordning allt och börjat väva i den. Vill ju använda den varp som var pådragen men olika gröna toner är inte min färgskala... Jag har solvat rakt genomgående på fyra skaft och skaftväxlar (inga trampor utan man växlar skaft ovanpå vävstolen) en stramaljbindning, tänker att det får blir disktrasor med två- eller tredubbelt lininslag. Jag tar med väven till hantverkshelgen och ser om någon annan är mer intresserad av grönt än jag :) Om jag hinner kommer jag att väva en bit, klippa ner och tvätta några gånger innan helgen för att se hur det blir. Ja, just det, varpen är i cottolin.

Ha det gott, vänner!

Hej för första gången!
Sitter på trappan ute i solen och värmen som äntligen har kommit i tid till midsommar och funderar på om det är dags att ge bloggandet en chans. Många har frågat varför/om jag inte har en blogg med mina slöjdade saker och idéer. Ok, jag gör ett försök då!
Bloggen kommer att handla om slöjd men även om livet på landet med får, höns, katter och hund. Mitt slöjdande utgår nästan alltid från ett behov, jag saknar en varm sjal, en funktionell väska eller en fin jacka. Senast var det en grov virknål som saknades för att kunna virka grytlappar av klippta gamla t-shirts. Då åkte täljkniven fram och när jag ändå håller på är det roligt att smycka föremålen också! Allt skapande är roligt och nästan allt material också... men ullen är nog bäst. Ullnörd, ja, det är jag ;) Därför går det några finullsfår i ängen bakom huset. De täcker husbehovet av ull, skinn och kött men håller även fint avbetat runt gården.

Nu väntar nedklippning av en liten provväv, valkning/stampning, sträckning och torkning. Ville gärna prova hur garnet blir i ett tyg innan jag varpar och sätter upp en längre ylleväv. Har en dröm om att väva ett tyg till vadmal, åka till Skrekarhyttan och vara med vid stampen där. Garnet i provväven är Ullcentrums sk finullsgarn 8/2 på kon (bara 60 % finull i det) som varp och 1-tr rent finullsgarn till inslag. Det känns stor skillnad på det rena finullsgarnet och det 60 %-iga... Men även det 60 % finullsgarnet är mjukt och ger ett mycket fint tyg som stickat och valkat. Kanske får det bli en stickad tröja, lätt valkad också av konen, det lär den räcka till, 2,5 kg som den väger!

Bähä då!