Nytt mobilfodral

Nya mobilfodral känns som lagom arbeten för att pröva nya sömade stygn, ja inte nya förstås, men för mig är det nya stygn.

Här har jag tagit en ny kantmaska, två gamla tummaskor framifrån (från mig) och under de två trådar + garnet jag haft över tummen. Garnet är ett 1-trådigt vävgarn, ca 4-5/1, lite grövre än vanligaste 1-trådiga m a o. Garnet filtade sig lätt och bra!

Så nästa, inspirerades jag av en sömad broderad vante, men återigen snabbare och enklare att pröva med en liten mobilvante!

Efter att ha bläddrat och läst i boken Vinterblomster, i andra nålbindningsböcker och på webben så ville jag pröva ett stygn som ger en slätare yta att brodera på. Dalbyvantarna är sömade och sedan broderade på, och det stygnet ger slätare yta. Jag har tagit en ny kantmaska (inte två som i Vinterblomster), vikt bak gamla tummaskan, stuckit nålen bakifrån genom maska 2 och 3, plockat gamla tummaskan framifrån och så under tummaskan och tråden. Allt för att få en tät struktur, slät yta och ett tjockare resultat - vanten ska skydda mobilen. Resultat var viktigare för mig, än att följa traditionen denna gång. Sedan är mobilvanten valkad, mest från insidan för att stygnen fortfarande ska synas på utsidan. Garnet är ett gammalt Garntjänst 3-trådigt ullgarn som legat i vila, tills nu. Kanten är sömad av 2-trådigt restgarn. Broderibilder kommer så småningom...

Min allra bästa nål är en nål av renhorn som en väninna gjort! Jag visade henne hur man sömar och några dagar senare kom hon med några stycken nålar och undrade om jag ville ha en, klart jag ville! Hon har gjort världens bästa nålbindningsnål till mig ;) Skönt att det finns fler slöjdnördar! 

Nålen är något välvd och ligger perfekt i handen!

Vid letandet på webben efter nya stygn att pröva hittade jag en vante med flätad kant. Måste prövas!

Mycket roligt och snyggt tycker jag! Lite gles är just den här men till prov tar jag restgarner jag råkar ha till hands. Kommer absolut att göra denna avslutning på något jag sömar! En enklare variant gjorde jag på mobilvanten ovan, ingen hel fläta utan bara två nålbundna band som jag snodde om varandra. Där ville jag ha en mindre/lägre kant. 

Nu är det vantar på gång, två par! Och en stickad, valkad vante att brodera, står på tork :) Ja, ni läste rätt! En vante... då vet jag ju att jag räknat rätt på maskor och varv till det garnet! Paret vantar kommer definitivt att få mindre tummar... Denna enda vante blir, efter hårdare valkning av tummen, en bilruteskraparvante ;)

Behövde ett par långa pulsvärmare och i garnlådan låg ett nystan islandsgarn i rätt färg. Skratta nu så mycket du bara orkar, kära lekkompis, det bjuder jag på ;) 

Som avslutning virkade jag en uddkant

Dessa behöver jag till jackan som syns i bilden överst på bloggen. Den har lite korta ärmar för när jag vävde det tyget så hade jag inte planerat mönstret till jackan. Tänkte att det fick lösa sig under arbetets gång och det gör det alltid på något sätt. Det fick bli en uppvikt kant på ärmarna för att de inte skulle se oplanerat korta ut och nu använder jag jackan med långa pulsvärmare som lika gärna kunde varit långa tröjärmar som sticker ut ;) Skönt och varmt!

Klä er i ull så ni inte fryser i höst, go vänner!

Nålbundet och sömat

Oj, hade visst lovat att hålla i en studiecirkel i nålbindning! Lätt att tillfälligt glömma vad man lovat ett halvår tidigare... Slöjdade ting flyttar lätt till nya ägare men efter lite letande hittade jag mina sömade vantar, pulsvärmare, basker och några prover. Kände ändå att det var länge sedan jag sömade och ville prova på några olika stygn igen. Ett par långa handledsvärmare, nästan som nederdelen på tröjärmar behövde jag och så är det alltid roligt med nya mobilvantar! Sömade en liten vante, valkade för att sedan brodera något på. Det blev en något för liten vante när den var valkad, så ett försök till:

Jag valde ett stygn jag bara gjort ett prov av innan och ett entrådigt vävullgarn, lite grövre än de flesta, kan tänka mig att det är nr 4 eller 5... Stygnet tog jag två från föregående varv, två bakom tummen och hade två öglor runt tummen. Kanske för tunt garn till det stygnet - det blev en liten hålrad. Under arbetets gång föddes idéen att trä garn i denna hålrad. Letade efter lämpligt ullgarn i fin färg bland alla mina garngömmor, men kände mer för färgerna i ullådan :) Jag drog ut något som liknade förgarn ur varje ulltuss, trädde på nålen och trädde i hålraden. Nu var det dags för valkning. Vanten var några cm för hög och några cm för bred. Nålbundet krymper mer på vidden än höjden och därför valkade jag bara i höjdled. Den krympte lagom på bredden men jag fick valka rätt hårt för att få ner den på höjden. Det vita presentbandet sitter där för att jag inte skulle valka ihop hålen för snodden att dra åt vanten med.

Sömat är svårt att få jämnt och snyggt i kanten där man börjar på andra varvet beroende på att varvet bygger mycket på höjden. Därför virkade jag en kant. Nålbindning är en mycket gammal textil teknik men så länge man inte blandar in andra textila tekniker och säger att man gör efter en gammal förlaga så är allt tillåtet, tycker jag. Fram för fler textila experiment!! Och så vill ni väl se en bild efter valkning också?

Jo, mobilen ligger i den blöta vanten ;) men med plastpåse om sig! 

Ha det gott, vänner!