Jag hade en dröm

om att väva ett ylletyg för att sy ett plagg till mig själv. Drömmen innefattade även att jag själv skulle stampa tyget till vadmal och därmed få en inblick i hela den process som för många förr var naturlig. Drömmen blev sann när jag valde att väva vadmal och sy en jacka som slutuppgift i kursen Skapande arbete i ull på Linköpings universitet. Jag fick en inblick i hur jag skulle tänka när jag väljer ullgarn till en väv och även inspiration av föreläsningen med Alan Waller. Hur viktigt det är med rätt snodd och rätt kvalitet på ull för att väven ska få det uttryck man vill och lätt ska kunna beredas. Vadmal vävs ofta i tuskaft eller kypert på tre eller fyra skaft. Ett ylletyg i kypert krymper mer och är lättare att stampa än samma tyg i tuskaft. Detta beror på att kypert har glesare mellan bindningspunkterna. Jag varpade i 1-trådigt Fårögarn och som inslag valde jag 1-trådigt ljungfärgat ullgarn från Kampes spinneri (nyzeeländsk ull) då jag redan hade det i mina garngömmor. Eftersom jag inte hade någon erfarenhet av att väva och stampa ylletyg visste jag inte hur mycket tyget skulle förändras i stampningsprocessen. Jag valde därför att väva i liksidig kypert och trampa i vigg. Det ger ett fint ytmönster på tyget. Vid en helstampning skulle ytmönstret inte synas men om jag inte skulle lyckas stampa tyget så mycket kunde det vara en bra lösning att trampa i vigg, tyget skulle då inte dra sig på diagonalen som vid diagonalkypert.

Formgivningsarbetet började med några enkla skisser på en pappershandduk och fortsatte genom att jag klippte ut en form av en jacka som jag mångfaldigade. Denna form klippte jag itu på olika sätt för att se vad som hände med formen. Samtidigt planerade jag väven, varpade, drog på, solvade, skedade, knöt fram, upp och ner. Därefter började jag väva utan att säkert veta hur formgivningen av min jacka skulle komma att se ut. Denna arbetsordning var nödvändig för att jag skulle hinna få klart ett tyg att stampa och därefter hinna sy upp ett plagg till vår slutredovisning. Formgivningsarbetet fortsatte i mina tankar under tiden jag vävde. Tyget blev färdigt och jag stampade det "för fot" i en träbalja med hjälp av varmt vatten och valkvätska bestående av lite såpa och lite diskmedel. Ren meditativ rörelse att barfota trampa varmt ylletyg i en balja! Min intention var att åtminstone halvstampa tyget men tidsbristen gjorde att jag fick nöja mig med åttondelsstampning, dvs tyget krympte 5-7 %. Sedan sträckte jag tyget och rullade upp det på en plastrulle, en hylsa från ensilageplast för att ställas på tork. 

Nu när jag verkligen kunde känna på och ta in tygets egenskaper tog formgivningsarbetet ny fart. Tyget blev följsamt med ett fint fall. Då tyget fortfarande var ganska poröst föll mitt val på en enkel modell där tyget kommer till sin rätt och där det är få sömsmåner. Tyget blev för glest för att klippa i utan att kasta sömsmånerna och därför måste även halskanten m fl kanter förstärkas med flera rader förstygn före sömnad. Jag gjorde flera arbetsprover för att se hur jag skulle kunna behandla kanterna. Valet föll på ett krokat kantband i ljusgrått 1-trådigt ullgarn. Det gav ett uttryck som sammanföll väl med mitt ylletyg och kanten blev smidig och följde tyget bra. När jag arbetade med plagget märkte jag att de klippta kanterna fortsatte att filta sig varför jag kastade sömsmånerna med ullgarn. Även sömmarna sydde jag med ullgarn. Som pricken över i ville jag även ha en knapp som sammanföll med temat ull och får. En klöv sedan slakten av baggen i vintras kokte jag för att få ut innanmätet, sedan slipade och till sist färgade jag den i rester av syrafärg för jag tyckte den var matt och grå… Jag slipade den efter min mönsterform som också gav idén till kypertvarianten i väven. Knappen följer viggmönstret med sin trekantiga form. Hanken för knäppning påtade jag av inslagsgarnet i ull. Ja, ni har redan förstått, antar jag, att det är jackan på bilden överst i bloggen jag skriver om.

Att jag började fundera på denna ylleväv just nu, två år efter att jag vävde den kommer av en inbjudan till distanskurs i ylleväv och tweed. Är så lockad att anmäla mig men jag kan inte åka ifrån en hel vecka på den resa till Yttre Hebriderna som ingår. Men jag kan sätta upp en ny vadmalsväv och äntligen åka till en riktig vadmalsstamp för stampning av tyget till hösten! Tror det får bli ett löfte till mig själv.

Ha det gott, vänner!

Hej för första gången!
Sitter på trappan ute i solen och värmen som äntligen har kommit i tid till midsommar och funderar på om det är dags att ge bloggandet en chans. Många har frågat varför/om jag inte har en blogg med mina slöjdade saker och idéer. Ok, jag gör ett försök då!
Bloggen kommer att handla om slöjd men även om livet på landet med får, höns, katter och hund. Mitt slöjdande utgår nästan alltid från ett behov, jag saknar en varm sjal, en funktionell väska eller en fin jacka. Senast var det en grov virknål som saknades för att kunna virka grytlappar av klippta gamla t-shirts. Då åkte täljkniven fram och när jag ändå håller på är det roligt att smycka föremålen också! Allt skapande är roligt och nästan allt material också... men ullen är nog bäst. Ullnörd, ja, det är jag ;) Därför går det några finullsfår i ängen bakom huset. De täcker husbehovet av ull, skinn och kött men håller även fint avbetat runt gården.

Nu väntar nedklippning av en liten provväv, valkning/stampning, sträckning och torkning. Ville gärna prova hur garnet blir i ett tyg innan jag varpar och sätter upp en längre ylleväv. Har en dröm om att väva ett tyg till vadmal, åka till Skrekarhyttan och vara med vid stampen där. Garnet i provväven är Ullcentrums sk finullsgarn 8/2 på kon (bara 60 % finull i det) som varp och 1-tr rent finullsgarn till inslag. Det känns stor skillnad på det rena finullsgarnet och det 60 %-iga... Men även det 60 % finullsgarnet är mjukt och ger ett mycket fint tyg som stickat och valkat. Kanske får det bli en stickad tröja, lätt valkad också av konen, det lär den räcka till, 2,5 kg som den väger!

Bähä då!