Beagle som vallhund?!

Hej igen!
Än är inte provväven valkad/stampad... men snart blir den.
Tiden har jag istället ägnat åt att prova mig fram med den för mig nya textila tekniken, virkad nålbindning. Jag lärde mig grunderna av Ulrika Andersson på Ölands stickfest förra helgen. En helg med mycket inspiration och möten med otroligt duktiga textilslöjdare och proffs! Längtar redan till nästa år ;) Nu är vantar i virkad nålbindning på G, skaften är färdiga och tumkilen börjar synas. Garnet jag använder är ett tvåtrådigt ullgarn spunnet på Solkustens spinneri av ull från Byrums värmlandsfår. Jag lovar - foto kommer!

Häromdagen rymde fåren, och ville absolut inte tillbaka till samma bete. Oj vilket sjå, bara att mota ut dem från trädgården! Till sist släppte vi Molly, vår beagle och tänkte att det får bära eller brista. Hon jagar dem säkert i alla fall :) Och hon gjorde en kringgående rörelse som fick fåren att samla sig, jag ropade saaakta och hon lydde så fint, stanna och hon stannade så jag hann runt fåren. Kom och hitåt, så kom hon till mig fast fåren trodde att de måste flytta sig mot grinden, och, ja, fortsättning kan ni själva räkna ut. Med hjälp av vanlig vardagsdressyr så trodde i alla fall fåren att Molly var en vallhund och nästan jag med ;) Så tack vare att Molly och jag börjat träna lydnad så fick jag fin hjälp och Molly rastning. Hon somnade direkt i soffan väl innanför köksdörren igen. En enda gång höll jag på att mista kommandot över henne och det var i skogskanten där det doftade sååå gott efter något vilt... men Molly lyssnade och kom!



Inte nytagen bild efter vallandet men detta är Molly, mest personliga och älskade beaglen i världen, nåja, åtminstone i Värekulla ;)

Ha det gott tills vi hörs!

Hej för första gången!
Sitter på trappan ute i solen och värmen som äntligen har kommit i tid till midsommar och funderar på om det är dags att ge bloggandet en chans. Många har frågat varför/om jag inte har en blogg med mina slöjdade saker och idéer. Ok, jag gör ett försök då!
Bloggen kommer att handla om slöjd men även om livet på landet med får, höns, katter och hund. Mitt slöjdande utgår nästan alltid från ett behov, jag saknar en varm sjal, en funktionell väska eller en fin jacka. Senast var det en grov virknål som saknades för att kunna virka grytlappar av klippta gamla t-shirts. Då åkte täljkniven fram och när jag ändå håller på är det roligt att smycka föremålen också! Allt skapande är roligt och nästan allt material också... men ullen är nog bäst. Ullnörd, ja, det är jag ;) Därför går det några finullsfår i ängen bakom huset. De täcker husbehovet av ull, skinn och kött men håller även fint avbetat runt gården.

Nu väntar nedklippning av en liten provväv, valkning/stampning, sträckning och torkning. Ville gärna prova hur garnet blir i ett tyg innan jag varpar och sätter upp en längre ylleväv. Har en dröm om att väva ett tyg till vadmal, åka till Skrekarhyttan och vara med vid stampen där. Garnet i provväven är Ullcentrums sk finullsgarn 8/2 på kon (bara 60 % finull i det) som varp och 1-tr rent finullsgarn till inslag. Det känns stor skillnad på det rena finullsgarnet och det 60 %-iga... Men även det 60 % finullsgarnet är mjukt och ger ett mycket fint tyg som stickat och valkat. Kanske får det bli en stickad tröja, lätt valkad också av konen, det lär den räcka till, 2,5 kg som den väger!

Bähä då!