Nytt mobilfodral

Nya mobilfodral känns som lagom arbeten för att pröva nya sömade stygn, ja inte nya förstås, men för mig är det nya stygn.

Här har jag tagit en ny kantmaska, två gamla tummaskor framifrån (från mig) och under de två trådar + garnet jag haft över tummen. Garnet är ett 1-trådigt vävgarn, ca 4-5/1, lite grövre än vanligaste 1-trådiga m a o. Garnet filtade sig lätt och bra!

Så nästa, inspirerades jag av en sömad broderad vante, men återigen snabbare och enklare att pröva med en liten mobilvante!

Efter att ha bläddrat och läst i boken Vinterblomster, i andra nålbindningsböcker och på webben så ville jag pröva ett stygn som ger en slätare yta att brodera på. Dalbyvantarna är sömade och sedan broderade på, och det stygnet ger slätare yta. Jag har tagit en ny kantmaska (inte två som i Vinterblomster), vikt bak gamla tummaskan, stuckit nålen bakifrån genom maska 2 och 3, plockat gamla tummaskan framifrån och så under tummaskan och tråden. Allt för att få en tät struktur, slät yta och ett tjockare resultat - vanten ska skydda mobilen. Resultat var viktigare för mig, än att följa traditionen denna gång. Sedan är mobilvanten valkad, mest från insidan för att stygnen fortfarande ska synas på utsidan. Garnet är ett gammalt Garntjänst 3-trådigt ullgarn som legat i vila, tills nu. Kanten är sömad av 2-trådigt restgarn. Broderibilder kommer så småningom...

Min allra bästa nål är en nål av renhorn som en väninna gjort! Jag visade henne hur man sömar och några dagar senare kom hon med några stycken nålar och undrade om jag ville ha en, klart jag ville! Hon har gjort världens bästa nålbindningsnål till mig ;) Skönt att det finns fler slöjdnördar! 

Nålen är något välvd och ligger perfekt i handen!

Vid letandet på webben efter nya stygn att pröva hittade jag en vante med flätad kant. Måste prövas!

Mycket roligt och snyggt tycker jag! Lite gles är just den här men till prov tar jag restgarner jag råkar ha till hands. Kommer absolut att göra denna avslutning på något jag sömar! En enklare variant gjorde jag på mobilvanten ovan, ingen hel fläta utan bara två nålbundna band som jag snodde om varandra. Där ville jag ha en mindre/lägre kant. 

Nu är det vantar på gång, två par! Och en stickad, valkad vante att brodera, står på tork :) Ja, ni läste rätt! En vante... då vet jag ju att jag räknat rätt på maskor och varv till det garnet! Paret vantar kommer definitivt att få mindre tummar... Denna enda vante blir, efter hårdare valkning av tummen, en bilruteskraparvante ;)

Behövde ett par långa pulsvärmare och i garnlådan låg ett nystan islandsgarn i rätt färg. Skratta nu så mycket du bara orkar, kära lekkompis, det bjuder jag på ;) 

Som avslutning virkade jag en uddkant

Dessa behöver jag till jackan som syns i bilden överst på bloggen. Den har lite korta ärmar för när jag vävde det tyget så hade jag inte planerat mönstret till jackan. Tänkte att det fick lösa sig under arbetets gång och det gör det alltid på något sätt. Det fick bli en uppvikt kant på ärmarna för att de inte skulle se oplanerat korta ut och nu använder jag jackan med långa pulsvärmare som lika gärna kunde varit långa tröjärmar som sticker ut ;) Skönt och varmt!

Klä er i ull så ni inte fryser i höst, go vänner!

Nålbundet och sömat

Oj, hade visst lovat att hålla i en studiecirkel i nålbindning! Lätt att tillfälligt glömma vad man lovat ett halvår tidigare... Slöjdade ting flyttar lätt till nya ägare men efter lite letande hittade jag mina sömade vantar, pulsvärmare, basker och några prover. Kände ändå att det var länge sedan jag sömade och ville prova på några olika stygn igen. Ett par långa handledsvärmare, nästan som nederdelen på tröjärmar behövde jag och så är det alltid roligt med nya mobilvantar! Sömade en liten vante, valkade för att sedan brodera något på. Det blev en något för liten vante när den var valkad, så ett försök till:

Jag valde ett stygn jag bara gjort ett prov av innan och ett entrådigt vävullgarn, lite grövre än de flesta, kan tänka mig att det är nr 4 eller 5... Stygnet tog jag två från föregående varv, två bakom tummen och hade två öglor runt tummen. Kanske för tunt garn till det stygnet - det blev en liten hålrad. Under arbetets gång föddes idéen att trä garn i denna hålrad. Letade efter lämpligt ullgarn i fin färg bland alla mina garngömmor, men kände mer för färgerna i ullådan :) Jag drog ut något som liknade förgarn ur varje ulltuss, trädde på nålen och trädde i hålraden. Nu var det dags för valkning. Vanten var några cm för hög och några cm för bred. Nålbundet krymper mer på vidden än höjden och därför valkade jag bara i höjdled. Den krympte lagom på bredden men jag fick valka rätt hårt för att få ner den på höjden. Det vita presentbandet sitter där för att jag inte skulle valka ihop hålen för snodden att dra åt vanten med.

Sömat är svårt att få jämnt och snyggt i kanten där man börjar på andra varvet beroende på att varvet bygger mycket på höjden. Därför virkade jag en kant. Nålbindning är en mycket gammal textil teknik men så länge man inte blandar in andra textila tekniker och säger att man gör efter en gammal förlaga så är allt tillåtet, tycker jag. Fram för fler textila experiment!! Och så vill ni väl se en bild efter valkning också?

Jo, mobilen ligger i den blöta vanten ;) men med plastpåse om sig! 

Ha det gott, vänner!

Maja 5 månader

Ja, idag fyller lilla, nej stora vilddjuret 5 månader. Liten är hon inte längre... Och jag tror hon bekände gener idag, inte är det en cocker spaniel som skäller och reser full ragg i denna korta filmsnutt (bara tagen med mobilen): http://youtu.be/LFbav7jYlzU

Maja tror att stubben längre bort är ett vildsvin ;) Vi råkade komma promenerandes till senaste böket, det Molly skällde på sent i går kväll. Molly brydde sig inte om böket men Maja trodde nog att hon hamnat mitt händelsens centrum. Molly som den jakthund hon är, visste med nos och örons hjälp att vildsvinen var lååångt borta!

Slöjdandet lever varje dag men jag har visst svårt att hinna fota och blogga om det! Startat tre studiecirklar senaste veckorna... först tovning, sedan nålbindning och i morgon kväll en grupp tovning till. Själv lärde jag mig att dreja i lördags, kul!! I går kväll prövade jag spinnrocken igen med varierat resultat. Garnet blev mysigt men jag tror att det är så löst spunnet/tvinnat här och var, att det kommer att tova sig om jag stickar något att använda dagligen av det... Vi ska ha Ullagille och jag kan inte vänta tills dess med att pröva mer! Får se om jag hinner prova farmors spinnrock i morgon!

Ha det gott, vänner!

Maja 15 veckor, nästan fyra månader

Nu har Maja fyllt 15 veckor, snart fyra månader och hon är fortfarande världens goaste valp/unghund! Lyssnar och lär, ja, både nyttigt och busigt som det blir när man har fler hundar i huset. Visar jag henne vad hon får göra eller inte får göra brukar jag bara behöva upprepa det någon eller några gånger. Aldrig har vi tidigare haft en valp som Maja! Får se om det håller eller om också Maja blir lite ögontjänare så småningom... Döda blommor är roligt men jag tycker inte att det är lika roligt att plantera om dem varje dag... Då är Molly och Maja mycket överens om att jag har för många krukor i köksfönstret. Utöver det händer inte så mycket bus inne. Maja är så lugn och fin i alla situationer, var vi än är. Hon får följa med mig för det mesta utom på jobbet.

Maja vill inte gärna ligga still i knäet utom hos min mamma men då myser både hon och min mamma ;)

Kor och hästar är lite stora och läskiga men jag är glad att hon inte rusar på dem. Hälsa lite försiktigt vågar hon. Hönor är fortfarande mycket roliga, t o m småfåglar lockar. Då kommer fågelhundsgenerna fram! Undrar om jag fått en cocker spaniel/gordonsetterhjärna i lapsk vallhundskropp... Go är hon ändå!

 

Åtta veckor gammal på första fotot och dryga 15 veckor på andra - en inte så liten Maja längre. Hon är snart lika hög som Molly, högbent som hon är!

Ha det gott, vänner!

Dubbelstickning

Förkyld igen och det ordentlig. Det positiva är ändå att hjärnan vill vara med även om inte övriga kroppen vill det. Så slöjdtajm igen! Jag har kikat på dubbelstickning tidigare och tänkt att någon gång måste jag testa. Tiden "någon gång" kommer ju aldrig... men nu så. Det finns en bra video här (engelska) och en fin blogg (svenska) som bra beskriver hur man gör. Jag ritade upp ett enkelt mönster i excel, mest bara för att jag tyckte det räckte med att hålla i huvudet hur maskorna på stickan mönstrar. Min provstickning ser ut så här:

Ber om ursäkt för fotot, både för färg och skärpa.

Eftersom jag vävde mycket finnväv för ungefär 25-30 år sedan, kan jag inte låta bli att jämföra dubbelväv och dubbelstickning. I båda får man dubbla lager som bara binds samman där ytorna växlar i mönstret.

Denna teknik var så rolig att jag vill sticka något mer! Kanske mössa eller pulsvärmare?! Men då i tunnare garn. Först en beställning från äldsta dottern min. Mössa i vitt och någon neonfärg ;) Inte min stil men blir ändå spännande att sticka! Och hon lär synas när hon cyklar till universitet!

Mer yllebroderi

Har länge haft en idé om hjärtan med yllebroderi till jul, kan väl aldrig vara för tidigt att börja? Lätt stoppat med kardad ull.

Ha det gott, vänner!

Armband i yllebroderi

Efter alla fina utställningar i sommar blev jag så sugen på att få brodera något på ylle, vadmal eller kläde. När tiden inte tillåter något större broderi får man hitte på något litet! Ett armband kunde vara lagom. Gillar ju får och ull, så vad var naturligare att försöka mig på, än några får. För att ha något på näthinnan tog jag fram en inköpt linnehanduk med får på. Jag har inte ritat av utan bara fritt broderat utan att ha ritat något på tyget först. 

Jag har sett många härliga broderier från Fingerfärda och deras fina muddar och tänkte att jag kunde göra något liknande. Jag la upp ca 50 m med entrådigt ullgarn på st 2 och stickade ca 45 varv innan jag maskade av. Tanken var att låta den stickade kanten rulla sig utåt runt ylletygskanten när jag sydde på den som foder på armbandet.

Fårpälsen broderade jag i knutsöm, det blev ullockar av det, och jag är nöjd! Ok, huvudena kunde varit både bättre och synligare. Just nu vet jag inte om de liknar får eller möss ;) fniss...

Kanske kommer jag att lägga till några stygn för att markera dem.

För att pröva fler tekniker applicerade jag några romber i rött ylletyg och langetterade fast dem med rött garn. Det såg ändå inte färdigt ut, det fick bli några stjärnor i grått ullgarn och några stygn och knutar med vitt garn på de röda romberna också. Det finurliga med Fingerfärdas muddar är resårbandet. Jag har gömt det mellan yllebroderiet och det stickade fodret. Jag har satt fast resåren med rött ullgarn i knutar. 

Och jag måste nästan göra en till för den ser mer ut som en mudd än ett armband. Så det kan gå!

Färglav

Har haft två roliga dagar vid färgningsgrytan igen! Läser på webben, läser i böcker och försöker hitta rätt lavar: färglav, islandslav, stenlav och skägglav ska vara bra att färga med. I grytan nedan är det färglav och det behövdes inte så mycket lav för att ge bra färg. Tur är väl det, så enkelt är det inte att skrapa lav från stenar! Det översta garnet i bilden nedan är betat med alun och garnet nederst i bilden är obetat. Man ska inte behöva beta när man färgar med lav, färgen drar på ändå men det blir något starkare färg på betat garn, tycker jag.

Islandslaven gav en varmt gul färg som kan slå om mot rött om garnet får ligga i ett ammoniakbad upp till en vecka efteråt, läste jag någonstans, så nu står en burk med en garntuss i ammoniakbad på altanen. Än syns ingen förändring. 

Idag har jag plockat mer islandslav för att fermentera men även skägglav för att pröva i grytan ;) Lavarna är så torra att det inte spelar någon roll om de får ligga några dagar... för i morgon ska det plockas blåbär och hallon! Mina färgningsäventyr fortsätter...

Ha det gott vänner!

Äntligen "mammaledig" igen! Men är man medelålders tant får man nöja sig med en hundvalp ;)

                     Maja & Molly hälsar god morgon!

En liten Maja har flyttat in! Liten men naggande god, kan man nog säga... en liten piraya, så som valpisar brukar vara :) Maja har fått en mycket god miljöträning innan hon flyttade till oss. Hon är lugn och orädd utan att vara tuff, van att leka ute i terrängen med sju kullsyskon, flera av dem stora bröder. Med andra ord, Maja gråter inte i första taget men hon är alltid hungrig ;)

Nu har Maja bott lite mer än en vecka hos oss och oj vad hon vuxit! Maja har blivit en tös med stadiga muskler och god koordination, ja, åtminstone jämfört med 8-veckors ålder. Och det bästa av allt, hon sover  tillsammans med Molly i köket, hela nätterna utan ett knyst :)

Sådana saker som dammsugare och diskmaskin, gräsklippare och husses provkörande av nya minikompressorn inne i köket bekommer henne inte det minsta men när Molly långsamt äter sin mat, pula för pula, då gråter lilla jag... livet är bra orättvist, lilla jag fick ju bara fyra dl och Molly får fem... och lilla jag var ju så hungrig att jag bara måste slänga i mig maten, den kunde ju gått upp i rök annars...

Ha det gott alla vänner!

Ett litet inlägg om strumpor mitt bland alla mina ullprojekt!

Mina strumpor fick en snygg virkad kant efter att saxen gjort sitt. Kanten är virkad av 2-tr lingarn för vävning (16/2) och kan vikas ner eller stå uppåt med lite krusigt utseende.

Beagle som vallhund?!

Hej igen!
Än är inte provväven valkad/stampad... men snart blir den.
Tiden har jag istället ägnat åt att prova mig fram med den för mig nya textila tekniken, virkad nålbindning. Jag lärde mig grunderna av Ulrika Andersson på Ölands stickfest förra helgen. En helg med mycket inspiration och möten med otroligt duktiga textilslöjdare och proffs! Längtar redan till nästa år ;) Nu är vantar i virkad nålbindning på G, skaften är färdiga och tumkilen börjar synas. Garnet jag använder är ett tvåtrådigt ullgarn spunnet på Solkustens spinneri av ull från Byrums värmlandsfår. Jag lovar - foto kommer!

Häromdagen rymde fåren, och ville absolut inte tillbaka till samma bete. Oj vilket sjå, bara att mota ut dem från trädgården! Till sist släppte vi Molly, vår beagle och tänkte att det får bära eller brista. Hon jagar dem säkert i alla fall :) Och hon gjorde en kringgående rörelse som fick fåren att samla sig, jag ropade saaakta och hon lydde så fint, stanna och hon stannade så jag hann runt fåren. Kom och hitåt, så kom hon till mig fast fåren trodde att de måste flytta sig mot grinden, och, ja, fortsättning kan ni själva räkna ut. Med hjälp av vanlig vardagsdressyr så trodde i alla fall fåren att Molly var en vallhund och nästan jag med ;) Så tack vare att Molly och jag börjat träna lydnad så fick jag fin hjälp och Molly rastning. Hon somnade direkt i soffan väl innanför köksdörren igen. En enda gång höll jag på att mista kommandot över henne och det var i skogskanten där det doftade sååå gott efter något vilt... men Molly lyssnade och kom!



Inte nytagen bild efter vallandet men detta är Molly, mest personliga och älskade beaglen i världen, nåja, åtminstone i Värekulla ;)

Ha det gott tills vi hörs!

Hej för första gången!
Sitter på trappan ute i solen och värmen som äntligen har kommit i tid till midsommar och funderar på om det är dags att ge bloggandet en chans. Många har frågat varför/om jag inte har en blogg med mina slöjdade saker och idéer. Ok, jag gör ett försök då!
Bloggen kommer att handla om slöjd men även om livet på landet med får, höns, katter och hund. Mitt slöjdande utgår nästan alltid från ett behov, jag saknar en varm sjal, en funktionell väska eller en fin jacka. Senast var det en grov virknål som saknades för att kunna virka grytlappar av klippta gamla t-shirts. Då åkte täljkniven fram och när jag ändå håller på är det roligt att smycka föremålen också! Allt skapande är roligt och nästan allt material också... men ullen är nog bäst. Ullnörd, ja, det är jag ;) Därför går det några finullsfår i ängen bakom huset. De täcker husbehovet av ull, skinn och kött men håller även fint avbetat runt gården.

Nu väntar nedklippning av en liten provväv, valkning/stampning, sträckning och torkning. Ville gärna prova hur garnet blir i ett tyg innan jag varpar och sätter upp en längre ylleväv. Har en dröm om att väva ett tyg till vadmal, åka till Skrekarhyttan och vara med vid stampen där. Garnet i provväven är Ullcentrums sk finullsgarn 8/2 på kon (bara 60 % finull i det) som varp och 1-tr rent finullsgarn till inslag. Det känns stor skillnad på det rena finullsgarnet och det 60 %-iga... Men även det 60 % finullsgarnet är mjukt och ger ett mycket fint tyg som stickat och valkat. Kanske får det bli en stickad tröja, lätt valkad också av konen, det lär den räcka till, 2,5 kg som den väger!

Bähä då!