måndag 5 november 2012

Nytt mobilfodral

Nya mobilfodral känns som lagom arbeten för att pröva nya sömade stygn, ja inte nya förstås, men för mig är det nya stygn.


Här har jag tagit en ny kantmaska, två gamla tummaskor framifrån (från mig) och under de två trådar + garnet jag haft över tummen. Garnet är ett 1-trådigt vävgarn, ca 4-5/1, lite grövre än vanligaste 1-trådiga m a o. Garnet filtade sig lätt och bra!

Så nästa, inspirerades jag av en sömad broderad vante, men återigen snabbare och enklare att pröva med en liten mobilvante!


Efter att ha bläddrat och läst i boken Vinterblomster, i andra nålbindningsböcker och på webben så ville jag pröva ett stygn som ger en slätare yta att brodera på. Dalbyvantarna är sömade och sedan broderade på, och det stygnet ger slätare yta. Jag har tagit en ny kantmaska (inte två som i Vinterblomster), vikt bak gamla tummaskan, stuckit nålen bakifrån genom maska 2 och 3, plockat gamla tummaskan framifrån och så under tummaskan och tråden. Allt för att få en tät struktur, slät yta och ett tjockare resultat - vanten ska skydda mobilen. Resultat var viktigare för mig, än att följa traditionen denna gång. Sedan är mobilvanten valkad, mest från insidan för att stygnen fortfarande ska synas på utsidan. Garnet är ett gammalt Garntjänst 3-trådigt ullgarn som legat i vila, tills nu. Kanten är sömad av 2-trådigt restgarn. Broderibilder kommer så småningom...

Min allra bästa nål är en nål av renhorn som en väninna gjort! Jag visade henne hur man sömar och några dagar senare kom hon med några stycken nålar och undrade om jag ville ha en, klart jag ville! Hon har gjort världens bästa nålbindningsnål till mig ;) Skönt att det finns fler slöjdnördar! 

Nålen är något välvd och ligger perfekt i handen!

Vid letandet på webben efter nya stygn att pröva hittade jag en vante med flätad kant. Måste prövas!


Mycket roligt och snyggt tycker jag! Lite gles är just den här men till prov tar jag restgarner jag råkar ha till hands. Kommer absolut att göra denna avslutning på något jag sömar! En enklare variant gjorde jag på mobilvanten ovan, ingen hel fläta utan bara två nålbundna band som jag snodde om varandra. Där ville jag ha en mindre/lägre kant. 

Nu är det vantar på gång, två par! Och en stickad, valkad vante att brodera, står på tork :) Ja, ni läste rätt! En vante... då vet jag ju att jag räknat rätt på maskor och varv till det garnet! Paret vantar kommer definitivt att få mindre tummar... Denna enda vante blir, efter hårdare valkning av tummen, en bilruteskraparvante ;)

Behövde ett par långa pulsvärmare och i garnlådan låg ett nystan islandsgarn i rätt färg. Skratta nu så mycket du bara orkar, kära lekkompis, det bjuder jag på ;) 


Som avslutning virkade jag en uddkant

Dessa behöver jag till jackan som syns i bilden överst på bloggen. Den har lite korta ärmar för när jag vävde det tyget så hade jag inte planerat mönstret till jackan. Tänkte att det fick lösa sig under arbetets gång och det gör det alltid på något sätt. Det fick bli en uppvikt kant på ärmarna för att de inte skulle se oplanerat korta ut och nu använder jag jackan med långa pulsvärmare som lika gärna kunde varit långa tröjärmar som sticker ut ;) Skönt och varmt!

Klä er i ull så ni inte fryser i höst, go vänner!


1 kommentar:

  1. Åh, vilka fina mobilfodral!
    Flätade kanten verkar jättespännande! Tänk så många fina idéer det finns!

    Pulsvärmarna var underbart fina!
    Precis rätt Brittfärg! Sicken tur att du råkade ha just en sån färg hemma... ;)
    Kan tänka mig att de är jättefina till din jacka! Ser fram emot att få se dom IRL

    SvaraRadera