Jag valde ett stygn jag bara gjort ett prov av innan och ett entrådigt vävullgarn, lite grövre än de flesta, kan tänka mig att det är nr 4 eller 5... Stygnet tog jag två från föregående varv, två bakom tummen och hade två öglor runt tummen. Kanske för tunt garn till det stygnet - det blev en liten hålrad. Under arbetets gång föddes idéen att trä garn i denna hålrad. Letade efter lämpligt ullgarn i fin färg bland alla mina garngömmor, men kände mer för färgerna i ullådan :) Jag drog ut något som liknade förgarn ur varje ulltuss, trädde på nålen och trädde i hålraden. Nu var det dags för valkning. Vanten var några cm för hög och några cm för bred. Nålbundet krymper mer på vidden än höjden och därför valkade jag bara i höjdled. Den krympte lagom på bredden men jag fick valka rätt hårt för att få ner den på höjden. Det vita presentbandet sitter där för att jag inte skulle valka ihop hålen för snodden att dra åt vanten med.
Sömat är svårt att få jämnt och snyggt i kanten där man börjar på andra varvet beroende på att varvet bygger mycket på höjden. Därför virkade jag en kant. Nålbindning är en mycket gammal textil teknik men så länge man inte blandar in andra textila tekniker och säger att man gör efter en gammal förlaga så är allt tillåtet, tycker jag. Fram för fler textila experiment!! Och så vill ni väl se en bild efter valkning också?
Jo, mobilen ligger i den blöta vanten ;) men med plastpåse om sig!
Ha det gott, vänner!
Jättefint fodral! Härliga färger!
SvaraRaderaDu är toppenbra på så mycket!
Håller med om att experimenterande är kul!