Beagle som vallhund?!

Hej igen!
Än är inte provväven valkad/stampad... men snart blir den.
Tiden har jag istället ägnat åt att prova mig fram med den för mig nya textila tekniken, virkad nålbindning. Jag lärde mig grunderna av Ulrika Andersson på Ölands stickfest förra helgen. En helg med mycket inspiration och möten med otroligt duktiga textilslöjdare och proffs! Längtar redan till nästa år ;) Nu är vantar i virkad nålbindning på G, skaften är färdiga och tumkilen börjar synas. Garnet jag använder är ett tvåtrådigt ullgarn spunnet på Solkustens spinneri av ull från Byrums värmlandsfår. Jag lovar - foto kommer!

Häromdagen rymde fåren, och ville absolut inte tillbaka till samma bete. Oj vilket sjå, bara att mota ut dem från trädgården! Till sist släppte vi Molly, vår beagle och tänkte att det får bära eller brista. Hon jagar dem säkert i alla fall :) Och hon gjorde en kringgående rörelse som fick fåren att samla sig, jag ropade saaakta och hon lydde så fint, stanna och hon stannade så jag hann runt fåren. Kom och hitåt, så kom hon till mig fast fåren trodde att de måste flytta sig mot grinden, och, ja, fortsättning kan ni själva räkna ut. Med hjälp av vanlig vardagsdressyr så trodde i alla fall fåren att Molly var en vallhund och nästan jag med ;) Så tack vare att Molly och jag börjat träna lydnad så fick jag fin hjälp och Molly rastning. Hon somnade direkt i soffan väl innanför köksdörren igen. En enda gång höll jag på att mista kommandot över henne och det var i skogskanten där det doftade sååå gott efter något vilt... men Molly lyssnade och kom!



Inte nytagen bild efter vallandet men detta är Molly, mest personliga och älskade beaglen i världen, nåja, åtminstone i Värekulla ;)

Ha det gott tills vi hörs!