Ny lite mindre vävstol

Efter att ha kämpat för att kunna få hem den lilla vävstol jag tingat så lyckades det för ett tag sedan. Tack Ingrid!
Jag har nu plockat i ordning allt och börjat väva i den. Vill ju använda den varp som var pådragen men olika gröna toner är inte min färgskala... Jag har solvat rakt genomgående på fyra skaft och skaftväxlar (inga trampor utan man växlar skaft ovanpå vävstolen) en stramaljbindning, tänker att det får blir disktrasor med två- eller tredubbelt lininslag. Jag tar med väven till hantverkshelgen och ser om någon annan är mer intresserad av grönt än jag :) Om jag hinner kommer jag att väva en bit, klippa ner och tvätta några gånger innan helgen för att se hur det blir. Ja, just det, varpen är i cottolin.

Ha det gott, vänner!

Vad tiden går fort!

Hantverkshelg igen, 22-23 nov på Pensionat Solhöjden i Mariannelund. Vi försöker fånga trender och planerar för fullt för tygpynt till jul i form av hjärtan av tygrester, band, spetsar och knappar. Några att hänga och några på blompinne. Sedan kommer vi att göra en liten inspirationsutställning med vintagestickning/virkning och saker som deltagarna har med sig. Nästa punkt är mosaik- och flerfärgsstickning med lyfta maskor, stjärntwwed och virkade african flower till ugglor, måttband och väskor. Vill någon pröva krokodilmaskor och fiskfjällstickning så ordnar vi det också! Väl mött!

Hantverksdag

Äntligen blir det en hantverksdag i Mariannelund igen!
Vi träffas nu på lördag i biblioteket för att sticka, virka, spinna, tova, ja, allt efter intresse. Vi bryter mitt på dagen för gemensam lunch på Stjernbergs Skafferi som erbjuder oss en läcker pajbuffé. Ta med saker du gjort. Vi gör en miniutställning under dagen att inspireras av. Läs inbjudan här. Glöm inte att anmäla dig om du vill äta lunch tillsammans på Stjernbergs!

Hoppas vi ses! Varmt välkommen!

Allt gott go vänner!

Koftan Freyja

Nu var det ett tag sedan jag tog mig tid med bloggen!
Sista färdiga projektet är en kofta jag tittat ett tag på och längtat efter att sticka, koftan Freyja. Jag har stickat den i ett annat garn än i originalmönstret, ett tvåtrådigt ullgarn. Mönstret använder förkortade varv för att forma koftan. Genomtänkt! Jag stickade några extra varv, varav ett med intagningar, eftersom koftan fick en för stor urringning i mitt tycke. Jag tyckte också att koftan blev för hög fram mot halsen jämfört mot bak och över axlarna. Istället för att repa upp några varv och göra om ringningen så bestämde jag mig för att sticka några extra förkortade varv bak, och vända ungefär mitt på vardera axeln och nästa gång ca femton maskor från mitt fram. Därefter ett helt varv för att avsluta snyggt.

Den blev lite gles och fick en tvätt på ullprogrammet i tvättmaskinen. För fegt, det hände inte mycket, så den fick torka i tumlaren efter det. Den blev ullig, krympte och filtade lagom mycket. Svårt att få riktigt bra bilder utan dagsljus...

Dags att sy på var sida om mittmaskan innan jag klipper upp den mitt fram. I mönstret stickades en avig maska mitt fram men på något vis har jag räknat fel och fått en maska mer på ena sidan. För att det inte ska synas gentemot mönstret så får mittmaskorna bli två när jag syr på var sida om mitten. 

Första gången jag gör detta, så frågan om vilken söm jag bör använda ställde jag till alla med den erfarenheten i Online Stickcafé på Facebook och fick svaren att smal zick-zack eller
en söm v---v---v vore bra. Ja, det blev båda, först den ena, sedan den andra ;)

Dags för saxen! Våga, våga, våga...

Efter att saxen gjort sitt.

Nu ska det virkas runt kanten med början bak i nacken enligt mönstret. Två eller tre varv med fasta maskor runt hela kanten. Jag prövade på några olika sätt men att första virka ett varv med grått garn var snyggare än att starta med vitt direkt, tyckte jag. Övergången mellan det grå stickade och den virkade kanten blev jämnare.

Utefter framkanten blev lagom att sticka ner virknålen i två på varandra följande varv och därefter hoppa över ett varv, dvs virka en fastmaska i två av tre varv.

I halsringningen fick jag pröva mig fram, en fast maska i två av tre stickade maskor gav en kant som varken drog ihop sig eller blev vågig. För att få en fin kant nertill gjorde jag nertag i fyra av fem maskor på samma sätt som i halsringningen. Men att bara hoppa över en maska blev inte riktigt snyggt. Jag prövade att dra upp en ögla i första maskan och en i andra maskan för att sedan dra en ögla genom alla tre (när man normalt drar en ögla genom två i en vanlig fast maska). Det blev bättre!

Och lika runt nerkanten på ärmen.

Gillar både koftan och mönstret! Förmodligen inte den sista koftan jag stickar efter det mönstret.

I höstas lockade en väninna mig att följa med på keramikkurs. En av de saker jag tillverkade var lövet jag nu använder för att hålla ihop koftan. I mönstret till koftan är det tre knappar i höjd med det stickade mönstret. Jag hittade inga lämpliga knappar i gömmorna här hemma... så sjalnålen fick tjänstgöra som knapp! 

Nytt mobilfodral

Nya mobilfodral känns som lagom arbeten för att pröva nya sömade stygn, ja inte nya förstås, men för mig är det nya stygn.

Här har jag tagit en ny kantmaska, två gamla tummaskor framifrån (från mig) och under de två trådar + garnet jag haft över tummen. Garnet är ett 1-trådigt vävgarn, ca 4-5/1, lite grövre än vanligaste 1-trådiga m a o. Garnet filtade sig lätt och bra!

Så nästa, inspirerades jag av en sömad broderad vante, men återigen snabbare och enklare att pröva med en liten mobilvante!

Efter att ha bläddrat och läst i boken Vinterblomster, i andra nålbindningsböcker och på webben så ville jag pröva ett stygn som ger en slätare yta att brodera på. Dalbyvantarna är sömade och sedan broderade på, och det stygnet ger slätare yta. Jag har tagit en ny kantmaska (inte två som i Vinterblomster), vikt bak gamla tummaskan, stuckit nålen bakifrån genom maska 2 och 3, plockat gamla tummaskan framifrån och så under tummaskan och tråden. Allt för att få en tät struktur, slät yta och ett tjockare resultat - vanten ska skydda mobilen. Resultat var viktigare för mig, än att följa traditionen denna gång. Sedan är mobilvanten valkad, mest från insidan för att stygnen fortfarande ska synas på utsidan. Garnet är ett gammalt Garntjänst 3-trådigt ullgarn som legat i vila, tills nu. Kanten är sömad av 2-trådigt restgarn. Broderibilder kommer så småningom...

Min allra bästa nål är en nål av renhorn som en väninna gjort! Jag visade henne hur man sömar och några dagar senare kom hon med några stycken nålar och undrade om jag ville ha en, klart jag ville! Hon har gjort världens bästa nålbindningsnål till mig ;) Skönt att det finns fler slöjdnördar! 

Nålen är något välvd och ligger perfekt i handen!

Vid letandet på webben efter nya stygn att pröva hittade jag en vante med flätad kant. Måste prövas!

Mycket roligt och snyggt tycker jag! Lite gles är just den här men till prov tar jag restgarner jag råkar ha till hands. Kommer absolut att göra denna avslutning på något jag sömar! En enklare variant gjorde jag på mobilvanten ovan, ingen hel fläta utan bara två nålbundna band som jag snodde om varandra. Där ville jag ha en mindre/lägre kant. 

Nu är det vantar på gång, två par! Och en stickad, valkad vante att brodera, står på tork :) Ja, ni läste rätt! En vante... då vet jag ju att jag räknat rätt på maskor och varv till det garnet! Paret vantar kommer definitivt att få mindre tummar... Denna enda vante blir, efter hårdare valkning av tummen, en bilruteskraparvante ;)

Behövde ett par långa pulsvärmare och i garnlådan låg ett nystan islandsgarn i rätt färg. Skratta nu så mycket du bara orkar, kära lekkompis, det bjuder jag på ;) 

Som avslutning virkade jag en uddkant

Dessa behöver jag till jackan som syns i bilden överst på bloggen. Den har lite korta ärmar för när jag vävde det tyget så hade jag inte planerat mönstret till jackan. Tänkte att det fick lösa sig under arbetets gång och det gör det alltid på något sätt. Det fick bli en uppvikt kant på ärmarna för att de inte skulle se oplanerat korta ut och nu använder jag jackan med långa pulsvärmare som lika gärna kunde varit långa tröjärmar som sticker ut ;) Skönt och varmt!

Klä er i ull så ni inte fryser i höst, go vänner!

Nålbundet och sömat

Oj, hade visst lovat att hålla i en studiecirkel i nålbindning! Lätt att tillfälligt glömma vad man lovat ett halvår tidigare... Slöjdade ting flyttar lätt till nya ägare men efter lite letande hittade jag mina sömade vantar, pulsvärmare, basker och några prover. Kände ändå att det var länge sedan jag sömade och ville prova på några olika stygn igen. Ett par långa handledsvärmare, nästan som nederdelen på tröjärmar behövde jag och så är det alltid roligt med nya mobilvantar! Sömade en liten vante, valkade för att sedan brodera något på. Det blev en något för liten vante när den var valkad, så ett försök till:

Jag valde ett stygn jag bara gjort ett prov av innan och ett entrådigt vävullgarn, lite grövre än de flesta, kan tänka mig att det är nr 4 eller 5... Stygnet tog jag två från föregående varv, två bakom tummen och hade två öglor runt tummen. Kanske för tunt garn till det stygnet - det blev en liten hålrad. Under arbetets gång föddes idéen att trä garn i denna hålrad. Letade efter lämpligt ullgarn i fin färg bland alla mina garngömmor, men kände mer för färgerna i ullådan :) Jag drog ut något som liknade förgarn ur varje ulltuss, trädde på nålen och trädde i hålraden. Nu var det dags för valkning. Vanten var några cm för hög och några cm för bred. Nålbundet krymper mer på vidden än höjden och därför valkade jag bara i höjdled. Den krympte lagom på bredden men jag fick valka rätt hårt för att få ner den på höjden. Det vita presentbandet sitter där för att jag inte skulle valka ihop hålen för snodden att dra åt vanten med.

Sömat är svårt att få jämnt och snyggt i kanten där man börjar på andra varvet beroende på att varvet bygger mycket på höjden. Därför virkade jag en kant. Nålbindning är en mycket gammal textil teknik men så länge man inte blandar in andra textila tekniker och säger att man gör efter en gammal förlaga så är allt tillåtet, tycker jag. Fram för fler textila experiment!! Och så vill ni väl se en bild efter valkning också?

Jo, mobilen ligger i den blöta vanten ;) men med plastpåse om sig! 

Ha det gott, vänner!

Maja 5 månader

Ja, idag fyller lilla, nej stora vilddjuret 5 månader. Liten är hon inte längre... Och jag tror hon bekände gener idag, inte är det en cocker spaniel som skäller och reser full ragg i denna korta filmsnutt (bara tagen med mobilen): http://youtu.be/LFbav7jYlzU

Maja tror att stubben längre bort är ett vildsvin ;) Vi råkade komma promenerandes till senaste böket, det Molly skällde på sent i går kväll. Molly brydde sig inte om böket men Maja trodde nog att hon hamnat mitt händelsens centrum. Molly som den jakthund hon är, visste med nos och örons hjälp att vildsvinen var lååångt borta!

Slöjdandet lever varje dag men jag har visst svårt att hinna fota och blogga om det! Startat tre studiecirklar senaste veckorna... först tovning, sedan nålbindning och i morgon kväll en grupp tovning till. Själv lärde jag mig att dreja i lördags, kul!! I går kväll prövade jag spinnrocken igen med varierat resultat. Garnet blev mysigt men jag tror att det är så löst spunnet/tvinnat här och var, att det kommer att tova sig om jag stickar något att använda dagligen av det... Vi ska ha Ullagille och jag kan inte vänta tills dess med att pröva mer! Får se om jag hinner prova farmors spinnrock i morgon!

Ha det gott, vänner!