Projektledare

Som nybliven projektledare för Hela fåret, Leaderfinansierat projekt, så har senaste veckorna mest handlat om att planera, boka lokaler, föreläsare, tillverka annonser, marknadsföra, svara på frågor och ta emot anmälningar. Vilket otroligt intresse för får och ull!! Läs mer på projektets blogg: www.helafaret.blogspot.se

Ha det gott, vänner!

Virkade muddar

Min dotter såg något kul, virkade torgvantar alt pulsvärmare. Sådana ville hon ha! De var virkade med en fläta där man kunde sticka ut tummen genom flätan. Ännu en utmaning ;)

Synd att inte kunna visa foto med torgvanten på handen men nu vandrar dessa på Stockholms gator.

Ett roligt sätt att virka torgvantar, man kan välja var i flätan man vill sticka ut tummen. Lång mudd, liten på handen eller kortare mudd och vanten går långt ner över handen. Valet är fritt! Och dottern nöjd!

Ha det gott! 

Mer gammalt... Finnväv

Finnväv är roligt att väva och att få väva en så speciell present som den här var mycket roligt! Min svågers liv från det att han som liten pojk red på hushållsgrisen :)
Att rita mönstret tog lite tid då det inte är rutorna som bildar mönstret i finnväv utan strecken mellan rutorna. Ett litet tankeexperiment där man kan få ändra mönstret när man ser att det inte blev som man tänkt från början.

Allt gott!

Liten bordsvävstol

En höstdag blev jag erbjuden en liten bordsvävstol och vem kan väl motstå ett sådant erbjudande?!
Ville ju pröva den omedelbart! Väl hemkommen på eftermiddagen plockade jag den iordning, drog av linvarpen som var pådragen, då den glidit av spröten i kanten på garnbommen. Varpen ska jag återanvända men det får bli nästa väv. Efter att ha funderat en stund ville jag pröva en ullvarp med tuskaftseffekt, kuntväv. Färgade en vit två-trådig härva ullgarn (ett mjukt stickgarn) med syrafärg, torkade den över elementet väl utbredd. Varpade med en vit och en ljungfärgad tråd. Vävstolen fick fungera som varpa och några utstickande delar utgjorde skälet. En liten varp som skulle räcka till en halskrage, någon meter lång. Drog på varpen, solvade, skedade, knöt fram och började väva några timmar senare. Vid halvtolvtiden på kvällen/natten var väven färdigvävd. Gott sällskap hade jag av vår då halvvuxna katt, nåja mer kattunge än vuxen var han nog.

Väven fick vila och sätta sig under natten och morgonen därpå klippte jag ner den. Kastade runt kanten, friserade stubbfransen och tvättade, nästan valkade tyget lite lätt. En kort halsduk som jag tänkt sätta en stor knapp i för att använda den som halskrage förr än halsduk. Och ups! Färgen matchar visst min yllejacka...!

Så vansinnigt roligt med stolleryck som denna väv!! Att på knappa sju timmar färga garn, ställa i ordning en bordsvävstol, sätta upp och väva en halskrage. Den känslan lever jag länge på :)

Ha det gott!

Jag hade en dröm

om att väva ett ylletyg för att sy ett plagg till mig själv. Drömmen innefattade även att jag själv skulle stampa tyget till vadmal och därmed få en inblick i hela den process som för många förr var naturlig. Drömmen blev sann när jag valde att väva vadmal och sy en jacka som slutuppgift i kursen Skapande arbete i ull på Linköpings universitet. Jag fick en inblick i hur jag skulle tänka när jag väljer ullgarn till en väv och även inspiration av föreläsningen med Alan Waller. Hur viktigt det är med rätt snodd och rätt kvalitet på ull för att väven ska få det uttryck man vill och lätt ska kunna beredas. Vadmal vävs ofta i tuskaft eller kypert på tre eller fyra skaft. Ett ylletyg i kypert krymper mer och är lättare att stampa än samma tyg i tuskaft. Detta beror på att kypert har glesare mellan bindningspunkterna. Jag varpade i 1-trådigt Fårögarn och som inslag valde jag 1-trådigt ljungfärgat ullgarn från Kampes spinneri (nyzeeländsk ull) då jag redan hade det i mina garngömmor. Eftersom jag inte hade någon erfarenhet av att väva och stampa ylletyg visste jag inte hur mycket tyget skulle förändras i stampningsprocessen. Jag valde därför att väva i liksidig kypert och trampa i vigg. Det ger ett fint ytmönster på tyget. Vid en helstampning skulle ytmönstret inte synas men om jag inte skulle lyckas stampa tyget så mycket kunde det vara en bra lösning att trampa i vigg, tyget skulle då inte dra sig på diagonalen som vid diagonalkypert.

Formgivningsarbetet började med några enkla skisser på en pappershandduk och fortsatte genom att jag klippte ut en form av en jacka som jag mångfaldigade. Denna form klippte jag itu på olika sätt för att se vad som hände med formen. Samtidigt planerade jag väven, varpade, drog på, solvade, skedade, knöt fram, upp och ner. Därefter började jag väva utan att säkert veta hur formgivningen av min jacka skulle komma att se ut. Denna arbetsordning var nödvändig för att jag skulle hinna få klart ett tyg att stampa och därefter hinna sy upp ett plagg till vår slutredovisning. Formgivningsarbetet fortsatte i mina tankar under tiden jag vävde. Tyget blev färdigt och jag stampade det "för fot" i en träbalja med hjälp av varmt vatten och valkvätska bestående av lite såpa och lite diskmedel. Ren meditativ rörelse att barfota trampa varmt ylletyg i en balja! Min intention var att åtminstone halvstampa tyget men tidsbristen gjorde att jag fick nöja mig med åttondelsstampning, dvs tyget krympte 5-7 %. Sedan sträckte jag tyget och rullade upp det på en plastrulle, en hylsa från ensilageplast för att ställas på tork. 

Nu när jag verkligen kunde känna på och ta in tygets egenskaper tog formgivningsarbetet ny fart. Tyget blev följsamt med ett fint fall. Då tyget fortfarande var ganska poröst föll mitt val på en enkel modell där tyget kommer till sin rätt och där det är få sömsmåner. Tyget blev för glest för att klippa i utan att kasta sömsmånerna och därför måste även halskanten m fl kanter förstärkas med flera rader förstygn före sömnad. Jag gjorde flera arbetsprover för att se hur jag skulle kunna behandla kanterna. Valet föll på ett krokat kantband i ljusgrått 1-trådigt ullgarn. Det gav ett uttryck som sammanföll väl med mitt ylletyg och kanten blev smidig och följde tyget bra. När jag arbetade med plagget märkte jag att de klippta kanterna fortsatte att filta sig varför jag kastade sömsmånerna med ullgarn. Även sömmarna sydde jag med ullgarn. Som pricken över i ville jag även ha en knapp som sammanföll med temat ull och får. En klöv sedan slakten av baggen i vintras kokte jag för att få ut innanmätet, sedan slipade och till sist färgade jag den i rester av syrafärg för jag tyckte den var matt och grå… Jag slipade den efter min mönsterform som också gav idén till kypertvarianten i väven. Knappen följer viggmönstret med sin trekantiga form. Hanken för knäppning påtade jag av inslagsgarnet i ull. Ja, ni har redan förstått, antar jag, att det är jackan på bilden överst i bloggen jag skriver om.

Att jag började fundera på denna ylleväv just nu, två år efter att jag vävde den kommer av en inbjudan till distanskurs i ylleväv och tweed. Är så lockad att anmäla mig men jag kan inte åka ifrån en hel vecka på den resa till Yttre Hebriderna som ingår. Men jag kan sätta upp en ny vadmalsväv och äntligen åka till en riktig vadmalsstamp för stampning av tyget till hösten! Tror det får bli ett löfte till mig själv.

Ha det gott, vänner!

Och lite nytt...

Hade länge en idé om att kroka en jacka och för något år sedan hittade jag garnet jag skulle vilja göra den av. Ett självrandande ullgarn i ljung-mörklila-gul. Då visste jag inte att det tar mer tid att kroka än att sticka, att det går åt mer garn och blir tungt när man krokar en hel jacka i ett stycke. Men spännande var det!

Jag började vid ena handleden och slutade vid den andra och hade bara sidsömmarna att sy ihop när den var klar. Känns bra att ha den öppen men jag kommer kanske att sy i en eller några knappar (eller hyskor och hakar) för syns skull. Och nu behöver jag en ny (enfärgad) scarf! Den kommer jag att nunotova, tror jag. Siden och mjuk fin ull i kanten blir säkert fint.

Fin ytstruktur på krokad textil. Smidig men samtidigt stabil med bra fall.

Ha det bra, vänner!

Lite nyare...

Mitt senaste stora alster var till Liljevalchs, när hemslöjden fyllde 100 år förra sommaren (2012). Den hette "Ser du löven för alla träd". Alla som ville delta fick ett utsågat löv i trä att dekorera på ett personligt sätt. Mitt blev tovat och heter "I lôv my lamb"

Datorn vill inte som jag, fler bilder kommer men inte ikväll!