Dubbelstickning

Förkyld igen och det ordentlig. Det positiva är ändå att hjärnan vill vara med även om inte övriga kroppen vill det. Så slöjdtajm igen! Jag har kikat på dubbelstickning tidigare och tänkt att någon gång måste jag testa. Tiden "någon gång" kommer ju aldrig... men nu så. Det finns en bra video här (engelska) och en fin blogg (svenska) som bra beskriver hur man gör. Jag ritade upp ett enkelt mönster i excel, mest bara för att jag tyckte det räckte med att hålla i huvudet hur maskorna på stickan mönstrar. Min provstickning ser ut så här:

Ber om ursäkt för fotot, både för färg och skärpa.

Eftersom jag vävde mycket finnväv för ungefär 25-30 år sedan, kan jag inte låta bli att jämföra dubbelväv och dubbelstickning. I båda får man dubbla lager som bara binds samman där ytorna växlar i mönstret.

Denna teknik var så rolig att jag vill sticka något mer! Kanske mössa eller pulsvärmare?! Men då i tunnare garn. Först en beställning från äldsta dottern min. Mössa i vitt och någon neonfärg ;) Inte min stil men blir ändå spännande att sticka! Och hon lär synas när hon cyklar till universitet!

Mer yllebroderi

Har länge haft en idé om hjärtan med yllebroderi till jul, kan väl aldrig vara för tidigt att börja? Lätt stoppat med kardad ull.

Ha det gott, vänner!

Armband i yllebroderi

Efter alla fina utställningar i sommar blev jag så sugen på att få brodera något på ylle, vadmal eller kläde. När tiden inte tillåter något större broderi får man hitte på något litet! Ett armband kunde vara lagom. Gillar ju får och ull, så vad var naturligare att försöka mig på, än några får. För att ha något på näthinnan tog jag fram en inköpt linnehanduk med får på. Jag har inte ritat av utan bara fritt broderat utan att ha ritat något på tyget först. 

Jag har sett många härliga broderier från Fingerfärda och deras fina muddar och tänkte att jag kunde göra något liknande. Jag la upp ca 50 m med entrådigt ullgarn på st 2 och stickade ca 45 varv innan jag maskade av. Tanken var att låta den stickade kanten rulla sig utåt runt ylletygskanten när jag sydde på den som foder på armbandet.

Fårpälsen broderade jag i knutsöm, det blev ullockar av det, och jag är nöjd! Ok, huvudena kunde varit både bättre och synligare. Just nu vet jag inte om de liknar får eller möss ;) fniss...

Kanske kommer jag att lägga till några stygn för att markera dem.

För att pröva fler tekniker applicerade jag några romber i rött ylletyg och langetterade fast dem med rött garn. Det såg ändå inte färdigt ut, det fick bli några stjärnor i grått ullgarn och några stygn och knutar med vitt garn på de röda romberna också. Det finurliga med Fingerfärdas muddar är resårbandet. Jag har gömt det mellan yllebroderiet och det stickade fodret. Jag har satt fast resåren med rött ullgarn i knutar. 

Och jag måste nästan göra en till för den ser mer ut som en mudd än ett armband. Så det kan gå!

Färglav

Har haft två roliga dagar vid färgningsgrytan igen! Läser på webben, läser i böcker och försöker hitta rätt lavar: färglav, islandslav, stenlav och skägglav ska vara bra att färga med. I grytan nedan är det färglav och det behövdes inte så mycket lav för att ge bra färg. Tur är väl det, så enkelt är det inte att skrapa lav från stenar! Det översta garnet i bilden nedan är betat med alun och garnet nederst i bilden är obetat. Man ska inte behöva beta när man färgar med lav, färgen drar på ändå men det blir något starkare färg på betat garn, tycker jag.

Islandslaven gav en varmt gul färg som kan slå om mot rött om garnet får ligga i ett ammoniakbad upp till en vecka efteråt, läste jag någonstans, så nu står en burk med en garntuss i ammoniakbad på altanen. Än syns ingen förändring. 

Idag har jag plockat mer islandslav för att fermentera men även skägglav för att pröva i grytan ;) Lavarna är så torra att det inte spelar någon roll om de får ligga några dagar... för i morgon ska det plockas blåbär och hallon! Mina färgningsäventyr fortsätter...

Ha det gott vänner!

Äntligen "mammaledig" igen! Men är man medelålders tant får man nöja sig med en hundvalp ;)

                     Maja & Molly hälsar god morgon!

En liten Maja har flyttat in! Liten men naggande god, kan man nog säga... en liten piraya, så som valpisar brukar vara :) Maja har fått en mycket god miljöträning innan hon flyttade till oss. Hon är lugn och orädd utan att vara tuff, van att leka ute i terrängen med sju kullsyskon, flera av dem stora bröder. Med andra ord, Maja gråter inte i första taget men hon är alltid hungrig ;)

Nu har Maja bott lite mer än en vecka hos oss och oj vad hon vuxit! Maja har blivit en tös med stadiga muskler och god koordination, ja, åtminstone jämfört med 8-veckors ålder. Och det bästa av allt, hon sover  tillsammans med Molly i köket, hela nätterna utan ett knyst :)

Sådana saker som dammsugare och diskmaskin, gräsklippare och husses provkörande av nya minikompressorn inne i köket bekommer henne inte det minsta men när Molly långsamt äter sin mat, pula för pula, då gråter lilla jag... livet är bra orättvist, lilla jag fick ju bara fyra dl och Molly får fem... och lilla jag var ju så hungrig att jag bara måste slänga i mig maten, den kunde ju gått upp i rök annars...

Ha det gott alla vänner!

Ett litet inlägg om strumpor mitt bland alla mina ullprojekt!

Mina strumpor fick en snygg virkad kant efter att saxen gjort sitt. Kanten är virkad av 2-tr lingarn för vävning (16/2) och kan vikas ner eller stå uppåt med lite krusigt utseende.

Beagle som vallhund?!

Hej igen!
Än är inte provväven valkad/stampad... men snart blir den.
Tiden har jag istället ägnat åt att prova mig fram med den för mig nya textila tekniken, virkad nålbindning. Jag lärde mig grunderna av Ulrika Andersson på Ölands stickfest förra helgen. En helg med mycket inspiration och möten med otroligt duktiga textilslöjdare och proffs! Längtar redan till nästa år ;) Nu är vantar i virkad nålbindning på G, skaften är färdiga och tumkilen börjar synas. Garnet jag använder är ett tvåtrådigt ullgarn spunnet på Solkustens spinneri av ull från Byrums värmlandsfår. Jag lovar - foto kommer!

Häromdagen rymde fåren, och ville absolut inte tillbaka till samma bete. Oj vilket sjå, bara att mota ut dem från trädgården! Till sist släppte vi Molly, vår beagle och tänkte att det får bära eller brista. Hon jagar dem säkert i alla fall :) Och hon gjorde en kringgående rörelse som fick fåren att samla sig, jag ropade saaakta och hon lydde så fint, stanna och hon stannade så jag hann runt fåren. Kom och hitåt, så kom hon till mig fast fåren trodde att de måste flytta sig mot grinden, och, ja, fortsättning kan ni själva räkna ut. Med hjälp av vanlig vardagsdressyr så trodde i alla fall fåren att Molly var en vallhund och nästan jag med ;) Så tack vare att Molly och jag börjat träna lydnad så fick jag fin hjälp och Molly rastning. Hon somnade direkt i soffan väl innanför köksdörren igen. En enda gång höll jag på att mista kommandot över henne och det var i skogskanten där det doftade sååå gott efter något vilt... men Molly lyssnade och kom!



Inte nytagen bild efter vallandet men detta är Molly, mest personliga och älskade beaglen i världen, nåja, åtminstone i Värekulla ;)

Ha det gott tills vi hörs!